Det finns få musikhistoriska resor som går att följa lika tydligt som bluesens väg från Mississippideltat till Chicago. På ett par decennier förvandlades en akustisk musik för en sångare och en gitarr till ett högljutt bandformat med förstärkt gitarr, munspel, bas och trummor. Det ljudet blev sedan grunden för både rock and roll och den brittiska bluesboomen.
Deltat
Mississippideltat är slättlandet mellan floderna Mississippi och Yazoo. I början av 1900-talet arbetade många svarta familjer där som arrendatorer på bomullsplantager, under hårda villkor och med segregationen som vardag. Bluesen spelades på helgerna, på dansställen och vid hus där det serverades mat och dryck. Musikerna reste mellan plantagerna och spelade för den som betalade.
Från slutet av 1920-talet spelade skivbolagen in deltamusiker. Charley Patton, Son House och senare Robert Johnson, som spelade in i Texas 1936 och 1937, är några av de mest kända. Deras inspelningar är grovkorniga men fulla av rytm och intensitet, och många av låtarna spelas fortfarande.
Den stora migrationen
Från 1910-talet och flera decennier framåt flyttade miljontals svarta amerikaner från sydstaterna till städerna i norr. Industrierna i Chicago, Detroit och andra städer behövde arbetskraft, och i norr fanns en chans att komma bort från de värsta formerna av förtryck. Med människorna följde musiken.
Milstolpar på vägen norrut
- Slutet av 1920-talet: de första inspelningarna av deltablues.
- 1936 och 1937: Robert Johnsons inspelningar i Texas.
- 1943: Muddy Waters flyttar från Mississippi till Chicago.
- 1950: skivbolaget Aristocrat i Chicago byter namn till Chess.
- 1952: Little Walters instrumentala Juke blir en hit.
Muddy Waters och Chess
Muddy Waters kom till Chicago 1943. I stadens trånga och högljudda klubbar räckte inte en akustisk gitarr till, så han gick över till elgitarr. År 1948 spelade han in för bolaget Aristocrat, som drevs av bröderna Leonard och Phil Chess och som snart bytte namn till Chess. Under 1950-talet blev Chess hem för en rad av de viktigaste bluesartisterna: Muddy Waters, Howlin’ Wolf, Little Walter, Sonny Boy Williamson II och Willie Dixon, som var både basist och låtskrivare.
Munspelet i mikrofonen
En av de största nyheterna i Chicagobluesen var munspelet. Little Walter höll munspelet tätt mot en mikrofon och kopplade in den i en förstärkare. Ljudet blev tjockt, distat och nästan som en saxofon. Mer om instrumentet och hur det spelas finns i texten om munspelet i bluesen.
Vidare ut i världen
På 1960-talet nådde Chicagobluesen unga musiker i Storbritannien, som lyssnade på importerade skivor och byggde band kring låtarna. The Rolling Stones tog sitt namn från en låt av Muddy Waters. Samtidigt började en vit publik i USA intressera sig för både Chicagobluesen och de äldre deltamusikerna, och flera av dem fick en andra karriär på festivaler och universitet.
Hela berättelsen, från arbetssångerna till dagens blues, finns i guiden till bluesens historia.