Det finns ett grepp som går igen i nästan all blues och jazz, oavsett epok: en röst ställer en fråga och en annan svarar. På engelska kallas det call and response. När man väl har lagt märke till det hör man det överallt, från de tidigaste fältinspelningarna till dagens storband.
Rötterna
Fråga och svar är ett centralt drag i många musiktraditioner från Västafrika, och det levde vidare i de arbetssånger och psalmer som sjöngs av svarta amerikaner i sydstaterna. En försångare sjöng en rad och gruppen svarade med en refräng. Formen gjorde det möjligt för många att sjunga tillsammans utan noter, och den höll takten i tungt arbete. I gospel och i kyrkor lever den kvar i samspelet mellan predikant, kör och församling.
I bluesen
I en typisk bluesvers sjunger sångaren en rad, och i luckan efter svarar gitarren, pianot eller munspelet med en kort fras. Sedan kommer nästa rad och nästa svar. I tolvtaktsformen ligger sångfraserna oftast i början av varje rad och instrumentets svar i slutet. Hos en ensam sångare med gitarr blir det ett samtal mellan rösten och fingrarna. Hos ett band kan svaret gå runt mellan flera instrument.
Lyssna efter samtalet
- Sångaren sjunger, gitarren svarar i pausen.
- Trumpeterna spelar en fras, saxofonerna svarar.
- Två solister byter fyra takter var.
- Solisten och trumslagaren byter korta fraser i slutet av en låt.
- Publiken ropar och bandet svarar, särskilt på bluesklubbar.
I storbanden
I swingerans storband byggdes hela arrangemang på fråga och svar mellan sektionerna. Trumpeterna spelade en kort fras, saxofonerna svarade, och trombonerna lade sig under. Count Basies orkester var känd för korta, upprepade fraser, så kallade riff, som sektionerna kastade mellan sig. Det är ett av skälen till att musiken svänger så mycket: varje fras får ett svar och skapar förväntan på nästa.
I den moderna jazzen
I små grupper lever greppet kvar när musikerna byter fraser med varandra. Att byta fyror, alltså att solister och trumslagare spelar fyra takter var i tur och ordning, är en direkt fortsättning på fråga och svar. Det är också ett av de bästa tillfällena att höra hur musikerna lyssnar på varandra: en bra musiker tar upp något ur den förra frasen och svarar på det.
På konsert
På en bluesklubb blir publiken ofta en del av samtalet, med rop, klappar och svar på sångarens frågor. Det är inte ohyfs utan tradition. Mer om vad som gäller på klubb finns i texten om konsertvett på jazzklubben.
Nästa gång du lyssnar: välj en låt och följ bara samtalet. Vem frågar, vem svarar, och hur länge väntar de? Det är ett av de enklaste sätten att börja höra hur blues och jazz är byggda. Vill du gå längre bakåt i historien finns guiden till bluesens historia.