För många som är nya i jazz är bebop det som låter mest som ”jazz”: en saxofon och en trumpet som spelar en lång, snabb och krånglig melodi unisont, följt av solon där tonerna nästan snubblar över varandra. Det kan låta svårt. Men bebop är mer logisk än den verkar, och när man väl hör strukturen blir den en av jazzens mest spännande stilar.
Vad hände?
Under swingeran var jazzen dansmusik för stora orkestrar. Kring 1940 började unga musiker i New York träffas efter de ordinarie spelningarna, på ställen som Minton’s Playhouse i Harlem, och jamma. Där testade de nya idéer: snabbare tempon, fler ackord och mer avancerade melodier. Bland de viktigaste fanns altsaxofonisten Charlie Parker, trumpetaren Dizzy Gillespie, pianisterna Thelonious Monk och Bud Powell och trumslagaren Kenny Clarke.
En del av den tidiga utvecklingen är dåligt dokumenterad. Amerikanska musikerförbundet strejkade mot skivbolagen mellan 1942 och 1944, och under den tiden spelades mycket lite in. När inspelningarna kom igång igen var bebopen redan färdig.
Nya melodier över kända ackord
Ett av bebopens kännetecken är att musikerna skrev nya melodier över ackorden till kända låtar. Ackorden till George Gershwins I Got Rhythm användes så ofta att de fick ett eget namn bland jazzmusiker: rhythm changes. Tolvtaktsbluesen var en annan favorit. Det gav musikerna en gemensam grund att improvisera över, och publiken kunde ibland höra den gamla låten skymta under den nya.
Så känner du igen bebop
- Liten grupp: ofta trumpet, altsaxofon, piano, bas och trummor.
- Melodin spelas unisont av blåsarna i början och slutet.
- Höga tempon och många ackordbyten.
- Trummorna håller pulsen på ridecymbalen, baskaggen används för accenter.
- Långa solon med snabba åttondelsrader.
Trummorna flyttade upp
En mindre uppmärksammad förändring hände bakom trumsetet. Kenny Clarke och senare Max Roach flyttade grundpulsen från baskaggen till ridecymbalen. Baskaggen användes i stället för korta accenter, som trumslagare kallade att släppa bomber. Det gjorde kompet lättare och mer flexibelt, och det är så de flesta jazztrummisar spelar än i dag.
Karibien och Kuba
Dizzy Gillespie tog in afrokubanska rytmer i sitt storband i slutet av 1940-talet, bland annat tillsammans med slagverkaren Chano Pozo. Det blev starten för det som brukar kallas afrokubansk jazz eller latinjazz.
Så lyssnar du
Börja inte med de snabbaste låtarna. Välj en medeltempo-blues och lyssna efter formen. När melodin är slut börjar solona, och formen fortsätter att gå runt under dem. Om du kan räkna takterna i en blues kan du följa en bebopsolist också.
Att lyssna på
- Charlie Parkers inspelningar för bolagen Savoy och Dial från 1945 till 1948, som finns samlade i flera utgåvor.
- Dizzy Gillespies storbandsinspelningar från slutet av 1940-talet.
- Bud Powells trioinspelningar från kring 1950.
- Thelonious Monks inspelningar för Blue Note från 1947 och framåt.
Bebopen är också startpunkten för mycket av det som kom sedan: cool jazz, hard bop och den moderna jazzen i stort. Hur epokerna hänger ihop beskriver jag i texten om jazzens epoker.